Det hela började på en kulturresa med buss från Istanbul – Troja – Sardes – Laodicea – Antalya – turkiska rivieran
Efter en bedrövlig flygresa med ett dotterbolag till Turkish Airlines från Landvetter till Istanbul i ett fullsatt plan med hemvändande danskar för mellanlandning på Kastrup för avstigande och nypåstigna steg min fru och jag av i Istanbul. Döhungriga och griniga eftersom maten ombord hade tagit slut likaså vinet. Efter ha lyckats hinna med en Burger King take-away lotsades vi bort över parkeringen till en drös med väntande turistbussar. Efter inlastnig av baggage och lite annat tjafsande, blev vi anvisade våra platser i bussen. Vi fick de sista platserna på en buss där vi var de enda skandinaver bland alla övriga brittiska medborgare (pensionärer), som tålmodigt satt och sjöng: It’s a long way to tipperary av John McCormack. Vi möttes av allas applåder när man således kunde stänga dörrarna och påbörja vår transfer till hotellet i Istanbul.
Alla tystnade när den Turkiske guiden hälsade oss välkomna på sin oklanderliga Oxford dialekt. Han inledde med att han och hans chaufför skulle vara vårt guidepar under de kommande 8-dagarna. Gick sedan runt i bussen och antecknade på en lista, såsom tillval halvpension som kunde betalas antingen med kort eller helst av allt kontant i Turkisk valuta efter guidens (kallas fortsättningsvis IshmIT) egen kurs, som skulle tas upp vid kommande lunch påföljande dag. Berättade även om wake-up calls, bekvämlighets inrättningar i bussen och säkerhets föreskrifter. Han avslutade sitt välkomstanförande med: Detta är inte en semestertur utan en kulturresa med ett fullspäckat schema. Tidiga uppbrott och utcheckningar. Nästa morgon blir det wake-up call kl. 05.30, sa han och ett ljudligt: Ooh noo!!! utbröt från oss alla och han rättade sig och sa – Let’s make it: 5.45, innan han satte sig i sin stol och började guida oss genom Istanbul på vägen till hotellet. Väl framme blev det lite kaotiskt när vi alla skulle köa in till Hotellreceptionen för att hämta ut våra nycklar, scanna pass, mm.
Nu hade jag redan börjat spinna på min ide: Detta måste kunna digitaliseras